Skrivpuff 24 februari

Skriv om ett loppisfynd.

---

Han la ner Handelsbanken-mappen i portföljen, och efter kom bunten med skattetabeller han borde studera under helgen. Märkligt så mycket portföljen tycktes rymma, och ändå såg den inte alls stor ut. Ekengren stannade upp, och lät handen glida längs det nötta lädret. Alldeles blankt och mjukt, och inte slitet, utan mera... patinerat.

Han hade hittat portföljen på en liten loppmarknad någonstans utåt Östhammar för två somrar sen. Själv var han inte det minsta intresserad av sådant - hade de inte saker tillräckligt, hade han irriterat sagt till sin fru - men Kerstin hade insisterat. Portföljen hade alls inte sett mycket ut för världen då, där den stod inklämd mellan ett syskrin och en hattask. Grådammig och fläckig, och med lädret alldeles stelt och torkat. Till och med Kerstin hade höjt på ögonbrynen och undrat vad han skulle med den till, men han hade sett vilken skatt som fanns under dammet, och envisats. En hundralapp hade han behövt betala. En struntsumma, och han hade lagt ut ungefär lika mycket på tvål och lädersmörja innan portföljen
återfått sin forna glans.

Någon av kollegerna - Bergström? - hade kommenterat den första veckan han hade den med sig till jobbet. Var hade han hittat den där portföljen? Ekengren hade mumlat något om "svärfars begagnade", och gått därifrån. Att den var ett loppisfynd skulle han aldrig erkänna. Och hur nöjd han var med den visste inte ens Kerstin. Det hårda handtaget, polerat av många händer före hans. Locket med sin nästan röda lyster. De fortfarande blanka mässingsspännena. Inuti fanns tre fack, ett där pennor och glasögonfodral samsades med en ask huvudvärkstabletter, och två större, där papper ochpärmar gick ner. Ekengren visste att den här portföljen skulle hålla till han blev pensionär. Han strök med handen över locket igen, och tittade sig nervöst om. Ingen där. Med ett belåtet leende tog han portföljen och gick hemåt.